Dagens Nyheter – 7 februari 1865, sida 1

RÖR NN Jean Vaubaron. Första Delen. (Forts. fr. N:r 1— 31.) Poliskommissarien fäste sina ögon på Vaubaron som om han velat läsa i djupet af hans själ. Mekanisten uthärdade denna blick med det goda samvetets lugn och fasthet. — Han blir hvarken förvirrad eller förskräckt, — sade polismannen för sig sjelf, — En dylik säkerhet förbryllar mig . . . antingen är denne man oskyldig eller ett fullkomligt vilddjur. — Ni svarar mig icke, min herre, — återtog Vaubaron, — eller har jag ingen rättighet att erfara hvad ni önskar af mig och hvad som hitfört er? — Hvad som hitfört mig, min herre, — svarade embetsmannen fortfarande fästande sin in qvisitoriska blick på mekanisten, — det är en smärtsam, en mycket smärtsam pligt jag lyder . . . Jean Vaubaron, jag arresterar er i lagens namn! Då Martha, hvars hufvud fallit tillbaka på kudden hörde dessa förskräckliga ord: jag arresterar er i lagens namn utstötte hon ett genomträngande skri och reste sig darrande.