Dagens Nyheter – 6 februari 1865, sida 2

———————AE RAN ——— I trappan urskildes ungefär ett dussin soldater, deras uniformer Och bajonetter var det första Vaubaron märkte då han öppnade dörren. På det högsta bestört och förfärad vid denna syn ryggade mekanisten tillbaka, hvilket gjorde det mycket lätt för de svartklädda männen att inkomma i det yttre rummet. Bakom dem inträåde soldaterna och uppställde sig. — Mina herrar, — utbrast mekanisten, — detta måste vara ett misstag . . . Det kan icke vara mig ni söker? -— Jag är poliskommissarien, min herre, — sade mannen med det trefärgade skärpet. Vaubaron bugade sig. Kommissarien återtog: —f Jag har att göra er några frågor. — Var så god, min herre. — Ni heter ju Jean Vaubaron? — Ja, min herre. — Hvad är ni? — Mekanikus. — Ni bebor den lilla lägenhet hvari vi nu befinna oss? — Ja, min herre. j — Ni har fönster som vetta åt gatan? — Ja, min herre, tre. — Försedda med balkong? — Ja, min herre. — Låt mig se dessa fönster.