Dagens Nyheter – 6 februari 1865, sida 1

en emöt medför utomdess ett helt anna buller, då springs och skriks. — Hvad är det då som tilldrar sig på gatan? Vaubaron öppnade glasdörren och gicl ut på balkongen. Den under hans fötter för samlade folkhopen var nu tjugo, ja, hundre gånger större än då han några ögonblick föruf passerat igenom den för att återvända till sitt hem. Den fyllde gatan så långt öga kunde nå. En grupp bestående af omkring tio per. soner var stationerad midt på det Virivilleska hotellets gård. Det sällsammaste af allt var dock att tre svartklädda herrar voro posterade på stalltaket. Den ena af dessa män varseblef mekanisten och utpekade honom för de två andra. Med det samma riktades äfven mängdens ögon med den största uppmärksamhet mot fönstren i första våningen. I det ögonblick då Vaubaron visade sig på balkongen uppstod en djup tystnad, den varade dock knappt längre än tiondedelen af en sekund, derefter bröt bullret lös med förnyad styrka. Midt i detta orediga, oupphörligt tilltagande buller tyckte sig mekanisten svagt urskilja orden: der är han...der är han upprepade af tusen röster, men detta kunde endast vara ett misstag, utan tvifvel hörde ej