Dagens Nyheter – 6 februari 1865, sida 1

hans öron rätt, han fäste således alls ingen vigt vid hvad han tyckte sig höra. Han gick tillbaka till sängen och sade till Martha: — Det är en stor folksamling på gatan --Jag vet icke hvarföre ... vill du att jag skall gå ned och fråga efter orsaken dertill? Det är icke värdt. Hvartill skall det gagna? — Att tillfredsställa din nyfikenhet mitt älskade barn. — Jag är icke nyfiken mera. — Det är ju naturligt att hvad som föregår på gatan ej kan stå i minsta samband med oss och hvad bryr jag mig då derom? j Vaubaron var ej heller angelägen om att veta hvad som var å färde. Han återtog sin vanliga plats vid arbetsbordet för att sluta det den föregående natten först af sömnen, sedan af Rodilles besök afbrutna arbetet. Men redan efter några sekunders förlopp spratt han ofrivilligt till. Ett förfärligt buller uppstod på gatan och ehuru han icke kunde förstå hvad det betydde, antog deti hans öron någonting förskräckligt och hotande, fullkomligt öfverensstämmande med de sorgliga och dystra tankar som. uppfyllde hans själ ända sedan nans besök hos notarien. i Plötsligt tystnade bullret: Derpå följde en sällsam tystnad. Man kunde ha trott att mängden försvunnit likt en flock sparfvar. — Hör du? frågade Martha.