Dagens Nyheter – 4 februari 1865, sida 2

— Jo, men endast flyktigt; dessutom var det mörkt då jag erhöll dem. — Såå, sade notarien, hvars ansigte uttryckte ett plötsligt misstroende. Detta förändrade ansigtsuttryck undgick icke Vaubarons uppmärksamhet, och ehuru han ej kunde förstå orsaken dertill, sårade det honom. Herr Baudier återtog: — Hvarifrån har ni fått dessa pengar? — Hvad hör det hit? — svarade mekanisten kort, missnöjd öfver detta slags förhör, — hufyudsaken är att jag eger dem. — Deri har ni rätt, fullkomligt rätt, — svarade notarien; — dessutom är det icke mig denna angelägenhet angår. Med dessa ord steg han upp och makade sig med en betydelsefull brådska från Vaubaron. — Ni skall ha 125 francs tillbaka, — sade notarien, — se här har ni denna summa, och nu adjö, hr Vaubaron. Han lade dessa pengar på sin pulpet och inläste de tre tuseofrancs-sedlarne i sin kassakista. Vaubaron tog lugnt pengarne och sina dokumenter och stoppade dem i sin ficka. — Au revoir, hr Baudier, -sade han derefter, — ni har varit mycket god emot mig under denna tråkiga tid och derföre tackar:jag er af hela mitt hjerta. Notarien svarade ingenting.