Dagens Nyheter – 3 februari 1865, sida 2

de uttalades förjagade Yverkligen till en del Vaubarons oro, men de förminskade dock icke den häpnad som den oväntade uppenbarelsen väckte hos honom och i hvilken säkert hvarje svagt och vidskepligt sinne skulle ha sett något öfvernaturligt. — Jag är icke rädd, jag fruktar ingenting, svarade Vaubaron sänkande rösten, så att den blef lika låg som Rodilles, — men jag har rättighet att fråga om och på hvad sätt och till hvilket ändamål ni midt i natten inträngt i mitt hem ... för det första hvem är ni? — Ett försynens ombud. — Hvarför är ni här? — För att rädda er. — Hvad kan pi göra för mig? ... Ni talar i gåtor . . . förklara er tydligare. — Gerna, svarade Rodille. — Och närmande sig ännu mera Vaubaron fortfor han: — Jag har endast några få ord att säga, så blir allt er klart . . . Ni heter Jean Vaubaron, ni är icke allenast en hederlig menniska utan äfven en man med talang, hvilket likväl icke hindrat er ifrån att ha otur i era förehafvanden; ehuru flitigt och skickligt ni än arbetat har pi icke lyckats ur ert hem förjaga nöden, eländet. Ni strider tappert men besegras alltid; utan mig skulle ni för evigt vara förlorad, som jag vet, att nijust för närvarande är ett rof för förföljelser, hvilka hota