Dagens Nyheter – 3 februari 1865, sida 2

ståndlig domning bemäktigade sig hela hans varelse. Förgäfves försökte han att strida mot det:a hastigt påkommande sömnbegär. Hans hufvud sjönk mot bröstet, — hans ögon slötos, han insomnade. Åskvädret kom emellertid allt närmare och närmare. Det var i detta ögonblick Rodille klättrade öfver balkongens balustrad. En förfärlig blixt upplyste plötsligt jorden och himlen, för ett ögonblick var mörkret förjagadt och öfverallt herrskade ljus. Denna blizt väckte Vaubaron som dock ännu trodde sig drömma. Framför honom stod en man hvars ansigte nästan helt och hållet doldes af ett svart skägg. Mekanistens första tanka var att han drömde, den andra att någon fara hotade Martha och hans dotter. I Han fattade en på arbetsbordet liggande hammare, instinktmessigt ordnande sig till försvar. Med detsamma öppnades hans läppar för att utstöta ett rop om hjelp Men den okände eller riktigare Rodille hejdade honom med en befallande åtbörd och han sade med låg men öfvertalande ton: — Ni har alls ingenting att frukta af mig, ingen fara kan träffa er, var derföre lugn, förjaga er fruktan och väck hvyarken er hustru eller ert barn som sofva bredvid er. Dessa ord och isynnerligt det sätt hvarpå