Tvåhundratugen franes! Hvilken fångst! Mördaren kunde kappt beherrska sin vilda glädje och återhålla utbrotten af sin förtjusning. Fickorna i hans kläder voro talrika och djupa. Alla sedelbundtarne försvunno i dessa gapande håligheter, hvilka dessutom mottogo några rullar med nopoleondorer och nipper, bland dessa äfven den af hr de Viriville för hans testaments-exekutor bestämda diamanten, hvilken låg förvarad i ett litet rödt marokinsetui. Sedan Rodille på detta vig fullbordat sitt skändliga dåd gick han tillbaka in i sängkammaren och endast några steg från det ännu varma liket, hvars öppna ögon voro vända emot honom och tycktes betrakta honom, började han med den största kallblodighet att tvätta blodet från sina händer och sitt ansigte. Då hvarje blodfläck utplånats från hans panna och kinder påsatte han det lösskägg han medtagit, och sedan han på detta vis gjort sig helt och hållet oigenkänlig, lemnade han hotellet, lofvande sig sjelf att aldrig mera beträda dess tröskel och begaf sig till den lilla på gården belägna stallbyggnaden, hvilken som vi veta låg nästan alldeles under Jean Vaubarons balkong. (Forts.)