kudden kassakistnyckeln och inträdde i de bredvid liggande kabinettet, der han snart upp täckte en af dessa ofantliga jernkassakistor hvilka, både genom deras tyngd och deras ba stanta lås voro säkra för hvarje inbrott och för hvarje försök att få dem rubbade frår det ställe, der de stodo. Ehuru kallt och lugnt det vilddjur är var som begått de två gräsliga mord vi nys skildrat, greps det likväl af en visg rörelse vid åsynen af kassakistan ; det var med dar rande hand bofven stack nyckeln i låset och slog upp locket. Vid anblicken af de ofantliga summor hvilka nu blottades för hans häpna blickar började han förtjust att skratta på det dystra och tysta sätt som vi förut beskrifvit. Kassakistan var i ordets hela bemärkelse fylld med i påsar förvarade guldoch silfvermynt samt silfverpjeser; denna rika del af bytet vågade banditen likväl icke tänka på att tillegna sig, som den både skulle vara för besvärlig och för tung att taga med sig. Hvad som deremot uppfyllde honom med en till yrsel gränsande glädje, var åsynen af ungefär tjugo tjocka bundtar med bankonoter, liggande i ett af de öfversta lådfacken. Banditen öppnade genasten af dessa bundtar och räknade sedlarne. De voro tio, hvar och en på tusen francs. Det var således omkring 200,000 francs han hade framför sig.