Dagens Nyheter – 2 februari 1865, sida 1

Jean Vaubaron. Första Belen. (Forts. fr. N:r 1— 27.) — 8e här min dopsedel och mina föräldrars dödsattest, sade hon. Ack, min Gud, hvad jag darrar när jag lemnar dig dessa papper, min Rodille... Tänk om du skulle upphöra att älska mig då du får se attjag ej längre är ung... Ah, då skulle jag dö ...då skulle jag dö! — Du är ett barn, min Ursule! kom väl ihåg att jag förr upphör att lefva än jag upphör att älska dig! utbrast bofven med en så väl spelad uppriktighet att det var omöjligt att anse den falsk. Skönheten har ingen ålder och du är skön som Venus. Han granskade under några minuter papperen med läåtead uppmärksamhet. Derefter återtog hon: — Allt detta är i fullkomlig ordning... I morgon skall herr mären få fröjda sig åt min uppvaktning . .. Och nu, min älskade, låtom oss dricka en skål för vårt förestående giftermål . . . en skål för vår eviga kärlek ! Ursule fattade hänryckt sitt glas och förde det till sina läppar lycklig och stolt öfver