Dagens Nyheter – 1 februari 1865, sida 3

Ursule Renaud, och han tycktes med fit förlänga supeen. Två timmar förflöto under ett samtal, rikt på ömhet och strålande framtidsplaner, När klockan var nära tolf frågade bofven hastigt: — Säg mig, min ljufva engel, har du framtagit de papper, som skola göra mig till verldens lyckligaste man derigenom att de påskynda vår bröllopsdag? — Ja. — Vill du lemna mig dem? — Hvilken fråga, min Rodille!... Ja, visst vill jag det och det i detta ögonblick till och med. Hushållerskan reste sig genast från bordet och gick fram till den i rummets motsatta ända stående skrifbyrån. Knappt hade hon vändt Rodille ryggen förrän denne upptog den med blått papper öfverklistrade flaskan. Ursules glas var till tre fjerdedelar fyldt med spanskt vin. Rodille hällde deri några droppar af ett färglöst, genomskinligt tiuidum, derefter gömde han åter flaskan. Ursule vände sig om och intog åter sin förra plats vid bordet. (Forts.)