Dagens Nyheter – 1 februari 1865, sida 1

— Detta ögonblick lät ej länge vänta på sig för br de Viriville. Han, som förblifvit ungkarl af kärlek till friheten, kom snart, och det nästan utan Jatt han märkte det sjelf, i ett fullkomligt beI roende af Ursule Renaud. När han slutligen märkte det välde hvarunder han stod, knnde han ingenting mera göra för att återtaga sin makt. Det fattades honom kraft att sönderslita de starka ringarne i den kedja, hvari han var insnärjd. Denna kedja skulle blifva allt tyngre och tyngre i samma mån den blef oupplösligare. Ursule Renaud, ehuru en qvinna utan både moral och karakter, var dock bättre än Rodille. Det är visserligen sannt att hon hade mycket orediga begrepp i fråga om godt och ondt, men hon skulle dock alltid ha ryggat tillbaka för att genom ett brott tillfredsställa sina onda böjelser och sin snikenhet efter guld. Hon tyranniserade gubben oeh förbittrade hela hans Hf, utan att han vågade göra något motstånd eller beklaga sig. Baronens tålamod och undergifyenhet hade inga gränser inför denna fru Everard i en ny genre. Ursule hade träffat Rodille hos klädmäklaren Laridon och hon hade för honom fattat en af dessa passioner som helt och hållet förvandla qvinnan. Hon ville gifta sig med honom, hon ville bli hans tjenarinna, hans slafvinna, hon ville skänka honom rikedom.