Dagens Nyheter – 31 januari 1865, sida 2

Jag utväljer hr Durand-Menneville, min notarie, till executor teetamenti och ålägger honom att vidtaga alla erforderliga mått och steg för att återfinna mina arfvingar. Detts åliggande bör ej kunna bli honom svårt, ty millione rna ega liksom magneten förmågan att draga till sig. Jag ber hr Durand-Menneville att såsom ett minne at mig emottaga en diamant af temligen högt värde, som, inlagd i ett rödt maro kinsetui, finnes förvarad bland de värdepapper, penningar och pretiosa som finnas i min kassakista. Af de disponibla kapitaler jag efterlemnar skall utsättas en summa som gifver en årlig ränta af sexhundra francs, hvilken ränta skall tillfalla min hushållerska Ursule Renaud så länge hon lefver. Då jag tillförsäkrar nämnda Ursule Renaud en årlig litstidspension på sexhundra francs crbåller hon efter mig samma summa hon under min lifstid haft i lön, och bör hon med denna summa, i förening med det kapital hon under de tio år hon förestått mitt hus säkert hopsparat, ha fulit tillräckligt att lefva af. Derefter följde en noggrann förteckning på allt hvad baronen egde både i fast och lös egendom, och uppgick det hela till den vördnadsbjudande summan af fyra millioner. Efter denna förteckning lästes, skrifyen med säker hand, underskriftan: