Dagens Nyheter – 30 januari 1865, sida 3

en Jag tog en för två timmar sedan, som ni vet. Ja, men då den första icke gjorde verkan inser ni väl aut ni bör taga en till. — Ja, men teet är nu kallt. — Det går an alt genast värma upp det . . . jag har ju spritlampan till hands. Ursule fattade med dessa ord åter ljuset jemte en på bordet stående silfvertekanna och inträdde i kabinettet, hvars dörr undanskymdes af omhänget kring baronens säng. Herr de Viriville utstötte en djup suck och iakttog en dyster tystnad. Han kände både för länge och för väl Ursule Renaud för att icke veta det man med denna despotiska dam aldrig borde inlåta sig i något slags diskussion, utan med undergifvenhet foga sig efter hennes vilja. Hushållerskan öppnade kassakistan och framtog derur ett stort med rödt lack försegladt bref, hvarpå stodo orden: Detta är mitt testamente. Hon stoppade detta bref i barmen, antände under tekannan en liten spritlampa, passerade sedan helt lugnt, genom sjukrummet, med sin vanliga röst sägande till baronen: ert tå är färdigt om en halftimma och gick derefter in i den salong der Rodille inväntade benne. — Skynda er, skynda er! sade hon till banditen med så låg röst att han mera gissade