Dagens Nyheter – 30 januari 1865, sida 3

Rällesanss och Polis nyheter flandad! safiskap. I lördags påro pades inför polisdomstolen ett mål mellan ita lienske undersåten Rosacco Stefano och f. d teatereleven Carl Rudolf Roos, och in i ses. sionsrummet trädde en samling persouer frår de mest skilda stater och kårer. Bland samlin. gen såg man representanter af de olika stadsbudskårerna, två tyskar, Bein och Brägge, en belgier, Keul och en italienare Castello, alla inkallade att som vittnen höras i målet. Målseganden Roos hade angifvit Stefano att hafva våldfört sig å honom aftonen den 24 imnevarande månad på Bläcktornsgatan 8 Söder. Tre af Stefanos vittnen, Bein, Brigge och Castello jäfvades af käranden emedan de ej hade några betyg att uppvisa, hvarpå de andra fingo afgifva sin berättelse om händelscn. Två af stadsbuden sade sig hafva sctt huru Stefano kringklappat Roos, ett annat stadsbud, som ingenting sett, hade hört att Roos sedermera lofvat vittnena en riksdaler hvar om de ville stå på haus sida inför domstolen. (Obs. det sistnämnda stadsbudet hörde till en annan kår än de första; men intetdern hörde till den Åbjörnska kåren). Vittnet Keul tog på sin ed att Roos först ordvexlat med Stefano inne å en krog och sedan förföljt honom ute på gatan, hvarvid Roos kastat en större sten efter Stefano, och då stenen icke träffade hade Roos bakifrån fattat Stefano i håret, vid hvilket tillfälle de båda hade kullfallit. Sedan dessa vittnen blifvit hörda tillfrågade polismästaren Stefano om han ville ha målet uppskjutet tills haus tre jiäfvade vittnen hunne införskaffa sina betyg; men då Stefano sade sig vara nödsakad att resa, så öfverlennades målet å båda sidor till afgörande. — Hvem hade rätt? — torde mången fråga; men polisdomaren tycktes genast fatta det, ty på grund af i målet förekommen bevisning dömdes Stefano att för våld mot person böta 45 rdr och ersätta de i målet hörda viltnena. Bärjemdålised. Det i lördagens n:r omnämnda målet mot skräddaremästaren Lindbom, tilltalad att hafva slagit cigarrarbetaren Jo n Pettersson så att blodvite derat följt, förevar åter i lördags inför polisdomstolen. Ett af Lindbom medhaft vittne intygade att Lindbom vid tillfället då slaget skulle ha utdelats ej ett ögonblick varit skiljd från hans person, hvarför han tryggt kunde taga på sin ed att här vore ett misstag på person å bane. På grund af förut i målet förekomna upplysningar ålades Lindbom att genom ed fria sig från angifvelsen, och förständigades han vid 5 rdrs vite att sednast inom åtta dagar hafva infunnit sig hos sin sjilasörjare för att undervisas om edcenus vigt. EN nn