Dagens Nyheter – 30 januari 1865, sida 2

före efter och vill försöka lemna dig testamentet. — Du är ingen mensklig varelse, min Ursule, du är en engel från himmelska regioner! utropade uslingen, gnuggande sina händer med obeskriflig belåtenhet. — Följ mig! hviskade Ursule. XXX. Testamentet. Ursule hade stigit upp och tagit ett af ljusen på bordet, hvarpå stodo de läckra qvarlefvorna af den så hastigt afbrutna supån. Hon lemnade sitt rum och med snabba och tysta steg riktade hon kosan till baronens sängkammare. Rodille följde henne som skuggan. Banditens ansigte erbjöd ett sällsamt uttryck, som bjert afstack mot det skarpa hån som eljest plägade återspegla sig derpå. Tvifvel, tvekan, nyfikenhet och girighet aflöste nu hvarandra på dessa anletsdrag, rörligare än vågen, ombytligare än vinden— Om Ursule verkligen ärfver så som hon tror, sade uslingen till sig sjelf, så förändras i ett nu alla mina planer och förslager ... Baronen får då dö i ro; jag gifter mig med Ursule, blir millionär och besluter