Dagens Nyheter – 30 januari 1865, sida 1

Jean Faubaron Första Delen. å (Forts. fr. N:r 1—24.) — Då frågade jag honom naturligtvis när jag följde ut honom huru det var med baronen, ty han och jag stå på mycket god fot med hvarandra, och då lofvade han mig ... ack, så jag talar ... då sade han mig, ville jag siga, att sjukdomen den sednare tiden gjort så snabba framsteg, att min gode husbonde högst har ett par dagar qvar ... Utomdess behöfver man endast kasta en blick på honom för att öfvertyga sig om att läkaren ej misstagit sig ...oHan ser så klon ut, den stackarn! . .. han är gul i ausigtet som en louisdor och kan knappt andas . . . Han kan icke mera lemna sängen ehuru han ännu alltid envisas och vill försöka att åka ut en stund då och då. Dessa ord hade hos Rodille framkallat en mängd tankar och under några minuter iakttog han enj djup tystnad. ; — Hvarpå tänker du? frågade Ursule lifligt. — På min snart förestående lycka, svarade bofven med våld slitande sig ur sina drömmerier. Derefter tillade han: — Och huru är det med testamentet?