— Ack, min Gud, hvad föreslår du mig, Rodille! — ågonting mycket nyttigt . . . någonting nödvändigt till och med, ty ditt intresse är mig hundra gånger dyrbarare än mitt eget . .. Låt höra, är det möjligt eller omöjligt att utföra hvad jag föreslagit dig — Jag törs ej, svarade Ursule. — Baronen är troligen ännu vaken, och om han sofver, måste jag nödvändigt väcka honom genom att gå in i hans rum och gräfva under hans bufvudkudde. — Åh, hvad gör det! . . . Det kan omöjligt fattas dig någon antaglig förevändning hvarför du kommer in... Du är rädd att han är sämre ... Du vill se om honom innan du lägger dig . .. Allra högst kan han anklaga dig för för mycket nit . .. Att taga nyckeln, öppna kassakistan, uttaga testamentet och lemna ut det till mig, som väntar i salongen utanför sängkammaren, bör ej vara mer än en minuts verk. — Och hvad vill du göra med testamentet ? — Läsa det medan du sysslar om gubben . . . En sådan der handling är snart genomläst . . . Så snart jag har reda på dess innehåll återlemnar jag det till dig, så att du genast må kunna lägga det tillbaka på dess gamla plats. — Ack, jag skulle så gerna vilja gå dina