Dagens Nyheter – 29 januari 1865, sida 2

Hvarjehanda Nyheter. Betänklig brist. Besynnerligt nog finnes i Rom ingen enda annonstidning. Allt som kan vara af intresse i handel och vandel, tillkännagifvanden om kyrkofester, spektakler, auktioner, bantåg, förlorade brocher, bortsprungna hundar tryckas på särskilda affischer som uppklistras på gathörnen, medan hundratals vigtiga tillkännagifvanden alldeles uteblifva. Man skyr tidningarne och hjelper sig fram så godt man kan. Ett schackparti. Vid gatan St. Honorå i Paris finnes ett gammalt välkändt kafg, som sedan hundra år utgjort samlingspunkten för Paris schackspelare. Under franska revolutionens skräckperiod stod detta eljest så omtyckta ställe nästan öde; blott några få stamgäster infunno sig för att få sitt parti, men de flesta kände ingen håg för dylika förströelser, ty öfver hvars och ens hufvud sväfvade beständigt den mest hotande fara. Den som ena dagen gick fri, kunde redan följande morgon försmäkta i det djupaste fängelse eller ha förblödt under guillotinens bila. Dessutom var utsigten från kafgets fönster afskräckande för känslofulla sinnen, ty vid nästan hvarje tid på dygnet foro kärror der förbi med till döden dömda, klädda 1 röda skjortor. Robespierre, på hvars stenhårda hjerta sådana skådespel icke gjorde något intryck, var en af de få gäster som dagligen infunno sig för att spela sitt parti. Ehuru han sjelf icke var synnerligt stark i schackspel, väckte dock hans mörka blick, hans allvarliga yttre en sådan beklämning, ja fruktan, att till och med de skickligaste spelare vanligen förlorade mot honom. Deraf kom det sig att Robespierre ofta måste förgäfves vänta på en medspelare; det fanns ingen som gladde sig åt att ha honom framför sig eller att spela med honom. En afton, då han efter vanligheten väntade på en medspelare, inträdde en ung man med nästan qvinligt utseende, långt kastanjebrunt hår och stora vackra ögon. Han såg sig ett ögonblick omkring i rummet, gick derpå hastigt fram till bordet, der Robespierre satt och intog platsen midtemot honom. Utan att säga ett ord flyttade han fram en af de redan uppställda schackpjeserna. Robespierre gjorde på samma sätt och partiet var börjadt. — Under fullkomlig tystnad spelades det till slut; den unge mannen vann. På samma sätt gick det med det andra partiet. Mycket bra, mycket bra! utbrast Robespierre. Men hvad ha vi spelat om? Om en menniskas hufvud! Jag har nu vunnit det; gif mig det så snart som möjligt, eljest får bödeln det i morgon. Med dessa ord framtog den unge mannen ett pappersblad ur fickan, hvarå fanns skrifven en befallning, att frigifva den unge grefve R..., som af revolutionstribunalet blifvit häktad och dömd till döden. Det fattades blott den allsmäktige herrskarens för dagen, Robespierres, underskrift. Den unge mannen framräckte papperet att undertecknas. Robespierre tog emot det, skref under och lemnade det med orden: tMen nu vill jag också veta en sak: hvem är ni, medborgare ? Säg heldre medborgarinna, lydde svaret. Jag är en qvinna och den unge grefve R:s lyckliga brud. En hastig tacksägelse, en lätt afskedsbugning, och den lyckliga skådespelerskan var