— 0 himmel! hvad han är skön! stammade hushållerskan alldeles utom sig af förtjusning. Hvad han är ridderlig! . sa hvad han är oemotståndlig! Som Rodille nödgats hålla till godo med en mycket klen middag, beslöt han atti stället supera så mycket grundligare, och angelägen om att tvärt afskära hushållerskans beundrande ordsvall sade han: — Till bords, min dyrkade engel, till bords! . .. Man kan aldrig bättre tala om kärlek än under det man äter en kyckling (eller en pastej. — Rodille, min älskade Rodille, stammade hushållerskan helt upprörd, se här fagan med tryffel . . . Gud låt den smaka dig bra! — Vi skola genast skynda att hembära den vår ödmjuka hyllning! förklarade bofven, skärande sig ett väldigt stycke. — Och för att bättre hedra den skola vi fukta den med några glas af detta gamla spanska vin, eller hur? — Vår kärleks skål, min infantinna! — Vårt förestående giftermåls skål, min Rodille. Banditen satte sitt tomma glas ifrån sig på bordet och med sorgsen röst mumlade han: — Vårt förestående giftermål!... Ack ja! huru outsägligt längtar jag inte efter den dagen då jag får kalla dig min, och i min otålighet förekommer det mig som om den aldrig ville randas . . . Förgätves ber jag Gud skänka