Dagens Nyheter – 28 januari 1865, sida 2

den följande dagen uppskjöt att taga emot någon rik klient som kom dit i eget ckipage, då förföljde Rodille på behörigt afstånd den rike klienten, underrättade sig på det noggrannaste om hans stillningar och förhållanden samt meddelade sedan de minsta detaljerna af hvad han erfarit åt magnuetisören och somnambulen, hvilka den följande dagen förstodo att deraf göra ett så utmärkt bruk att de nödvändigt måste besegra tviflet till och med hos den mest klentrogne. Läsaren ser således att Rodille ej svikit de förhoppningar den tyske läkaren fästat vid honom och det ögonblick hade nu randats då han genom en riktig manöver skulle af. lägga det mest fulländade beviset på hvartill han dugde. Se här de tankar hvilka under vandringen till Pas-de-la-Mule-gatan upptogo honom ooh de frågor han ställde till sig sjelf: Huru kunna försätta fadren i ett sådant tillstånd att han omöjligt kan spana efter sitt barn? Huru kunna bemöktiga mig barnet? Huru kunna hindra sakens anmälande för polisen och göra alla dess efterforskningar gagnlösa Men hastigt slog han sig för pannan och med samma inspirerade mine som då Archimedes utropade: Eureka! sade han till Big sjelf fastän med låg röst och på god franska: Jag har det.