Cr momi RU RR RR En sär forte ent oanad en — enAHSENT RESER SE — Åtager ni er då att mot tiotusen franeg lonma fickan i mina händer? — Jeg vill till och med göra ärnu mera: jag vill utiöra saken så att några spaningar efter barnet aldrig kunna komma i fråga. — Och huru vill ni bära er åt för att vinna elt dylikt resultat? — Det är min hemlighet, doktor ... Sak samma huru jag styr till det, endast jag lyckas! ... Nå, ger ni mig hvad jag fordrar? — Ja, ni skall få den sumna ni begär, svarade Fritz Horner. — Se här, min hand, doktor! ... Skynda er ni att räkna upp mina tiotusen francs, det skall ecj dröja länge innan jag förtjenat dem. Så snart de båda tofvarna fattat sin öfvercnskommelse, var det ingenting som längre qvarböll Rodille i huset vid boulevard du Temple. Han tog derföre afsked och anträdde återvägen till Pas-de-la-Mule-gatan. Denna gång vandrade han med långsamma steg och sänkt panna såsom en man hvars hufvud är i rastlös verksamhet och som bjuder till att ordna sina ännu orediga tankar. Innan vi gå längre, vilja vi med några ord upplysa om ursprunget till Rodilles och Frits Horners bekantskap. Den föregifna somnambulen Pamela Vericr hade föranledt denna bekantskap cmellan intriganten och banditen. Pamela hade räknat