Dagens Nyheter – 27 januari 1865, sida 3

sin heder lofva att inom åtta dagar afbetala en del: af skulden. Exekutionsbetjenten var ute i embetsåligganden och Vaubaron skref derför till honom några rader hvilka han qvarlemnade. Derefter riktade han kosan, utan några vidare omvägar, direkt hemåt. Med liflig förvåning såg spionen honom vika in på Pas-de-la-Mulegatan, och hans öfverraskning ökades ännu mera, när han märkte att han gick in i samma hus som beboddes af Laridon, hvilken han, Rodille, sjelf nästan dagligen besökte. Angelägen om att komma underfund med om Vaubaron verkligen bodde der eller endast der aflade besök hos någon, ställde sig Rodille i bakhåll i en midt emot liggande portgång. När fadern och dottern passerade förbi Laridons bod, visade sig denne på tröskeln med ett stämpladt papper i handen. — Under er bortovaro, herr Vaubaron har någon varit och sökt er, med den här otäcka papperslappen; och som man fann dör: ren stängd uppe hos er, lemnade man in der hos mig. — Tack, herr Laridon — mumlade me: kanisten,: på hvilken det hemska pappere gjorde samma verkan som ett dugtigt knifs hugg i hufvudet — tack!