Dagens Nyheter – 27 januari 1865, sida 3

SN LL Ragunda-sjöns försvinnande, I en väl skrifyen och särdeles upplysande uppsats om Jemtlands jordbruksförhållanden, af agronomen Aug. Lagberg, förekommer följande intressande redogörelse för en märklig bändelse som inträffade långt upp i Jemtland för omkring 70 år sedan samt dess följder. Det heter: Ragunda-trakten lemnar en intressant bekräftelse på floddalars beroende af ofvanför liggande trakters geologiska förhållanden. Ragunda genomflytes af Indalselfyen, som kommer från Storsjön. Utom fiodområdet träffas ej ringaste spår till öfvergångsformation, men inom detsamma har man ständiga påminnelser om densamma genom närvaro af mergel-lager, evratiska kalkstensblock och rullstenar af samma mineral. Jordmånen är hufvudsakligen lera. Vattnet har medfört i uppslammadt tillstånd slutförvittringsprodukterna af kalken och skiffern samt sedermera i lugnvatten afsatt dem som lera och mergel. Då och då hafva väldiga flöden höljt dessa aflagringar med bäddar af sand och grus, och vårisarne hafva medfört de evratiska blocken och rullstenarne. Ragunda-trakten är märkvärdig för sin försvunna sjö. Förr fanns nemligen en sådan med den betydäliga längden af 23 mil. Utloppet från densamma bildade ett storartad vattenfall benämndt Gedungsen. Då timmerstockarna hade svårt att helbregda passera utför detsamma, fattades efter många betänkligheter beslut att för timret gräfva en särskild flottningsränna förbi forssen. Arbetet börjades och afstannade fera gånger, men bragtes slutligen på 1790-talet till fullbordan genom den så kallade Vild-Hussens uppfinningsrikhet neh energi. Dervid inträffade dock, att den från början helt obetydliga rännan inkräktades ögonblickligen af elfven, som vidgade den och sände allt sitt vatten denna väg. Gedungsen tystnade för evigt, men är fortfarande märkvärdig för sina många jättegrytor. Hela sjön rann ut på mindre än 14 timma. Personer, som rodde på densamma, fastnade helt oförmodadt i dyn och hade stor möda att komma till land. Det utströmmade vattnet steg högt öfver gamla elfvens vattenstånd, störtade omkull vid sidorna stående träd m. m., hvaraf den bildade en allt starkare och starkare damm, som stundtals hejdade vattnet i sitt lopp, tills det genom ökad stigning fått ökad styrka, då dammen i sin tur måste gifva vika, under sin framfart undansopande allt som kom i dess väg. Lägenheter med lera till jordmån förbytte denna i ett nu till sand-; mylla på lerbotten och sjelfva sjön var förvandlad till ett svart öde fält. Den erhållna landvinningen indelades i lotter, som fördelades mellan intressenterna i gräfningsbolaget. I början var afkastningen så ringa, att aflägse boende lottegare sälde sina lotter till det låga priset af 1 kanna bränvin och 1 rulle tobak. Sedan marken hunnit valla sig, gaf den en både rik och varaktig afkastning. Priset har nu äfven stigit till 800 rdr för somliga lotter, eller 5 å 600 rdr tunnlandet. Ännu finnas lotter som aldrig varit rörda af något åkerbruksredskap eller erhållit någon gödning, och som ändå lemna rik grässkörd. ARR NA IRA AE PER ARENA TR VARAR RDR TAPAS EIA