fallit i en verklig magnetisk sömn, och vill vi nu att jag skall väcka upp henne? — Se så, min vän Rodille, slösa nu inte bort tiden med onödigt prat — afbröt doktorn häftigt. — Res er upp och fort ut på jagt. Rodille reste sig med samma snabbhet som om han blifvit satt i rörelse medelst en fjeder, tömde i ett tag det framför honom stående glaset och frågade: — Skall jag följa efter någon? — Ja. — Hvem? — En man, ännu ung, och en liten flicka som i detta ögonblick lemnat mitt kabinett... de äro ännu i trädgården och jag har gifvit order om att porten åt boulevarden ej får öppnas för dem förrän ni hunnit ned... Hör noga på hvad jag säger: ni får ingen enda sekund förlora dem ur sigte, — Jag förstår . .. ni vill ha reda på deras adress och namn. — Alldeles. — Godt ... jag flyger .. . om några minuter är jag här igen. Han satte på sitt hufvud samma bredbordiga filthatt vi förut beskrifvit, tog sin 1 ett hörn stående käpp och lemnade rummet, med en liflighet som bådade godt. Ett ord från Rodille till betjenten underrättade denne att han nu knnde öppna por