Korrespondens till Dagens Nyheter. Hög-mannen i Skåne. För några dagar sedan omnämndes 1i Dagens Nyheter att en person i trakten af Landskrona lefvande gått i hög. Jag är händelsevis i tillfälle att suppleera denna historia. På resa från sistnämnde stad till Lund märkte jag rök upgstiga ur en af de 8. k. Oxhögarna, en qvarts mil från Landskrona. Dessa högar äro ättehögar af nyare datum, möjligen från Karl XI:s krig. Vid gräfningar 1 mindre skala har man i dem funnit rostade vapen och ben. Det omnämnda förhållandet, att jag såg rök ur högen, föranlät mig att gå ur vagnen och se efter orsaken. Till min öfverraskning fann jag, att en person der slagit ner sina bopålar och inrättat sig med en viss komfort. Genom en mindre dörr kom man in uti ett rum, hållande 4 alnar i qvadrat. I ena hörnet en jernkakelugn, hvari brann en liflig brasa, en säng, ett bord, två tre stolar, en kommod, pipor och tobak — hvad vill man mer? Värden på stället var ingen vanlig troglodyt, som man väl kan förstå. Det var en medelålders man med ett vackert och lifligt ansigte, en viss filosofisk öfverlägsenhet i blicken, som långtifrån var frånstötande. Hans historia är i korthet följande: Han hade i sin ungdom älskat denna verldens nöjen, stor dansör, mycket favriserad hos damerna, stark och vig, hade han i klättring och kapplöpning vid Helsingborg vunnit bland annat en röd mössa med guldgaloner, hvilken han förvarar som ett minne af sina triumfer. Omsider skulle han blifva en rangerad man och gifte sig med en välmående enka. Under denna tid var det, som han åtog sig beställningar i sitt yrke — gratis. Han är nemligen målare, visserligen icke artist, men icke heller plankstrykare. Sedan han annonserat om sina beställningar gratis fick han en massa kunder och han målade af alla krafter. Folk förundrade sig öfver en sådan fyr och lät honom måla, och han bjöds af bönderna väldeliga på toddar m. m. Men vid årets slut kom han med sina räkningar, och då frågade man hvad detta skulle betyda? Jo, jag har åtagit mig beställningarne gratis, men arbetet — das ist was andres. Då man kommit under fund med denna fina distinktion, upphörde äfven beställningarne och mannen satte snart öfyvyerstyr enkans skärf, och derefter gick han i högen. Han arbetar som förut och lefver, såvidt man vet, ordentligt, men förklarade sig mätt på grundmurade hus och björnar och derföre föredrar han sin hög. Detta är dessutom icke det enda exemplet Skåne på jordmenniskor. Vid Helsingborg