Magnetisören stod några sekunder liksom förstenad. Hans belägenhet kunde jemföras med en af antikens sceptiska augurer, — dessa spåmän, alltid färdiga att skratta så väl åt sig sjelfva som åt de dårar som med religiös vördnad lyssnade till deras förutsägelser, — hvilken hastigt skulle ha kommit i erfarenhet af att han verkligen sig sjelf ovetande njöt förmågan att profete:a och att han, utan att veta det, afgaf riktiga orakelsvar. Ett enda ögonblick triumferade öfver ett helt lifs klentrogenhet, doktorns eviga och systematiska förnekande krossades mot ett enda obestridligt, ojäfaktigt faktum! ... Det hundratals böcker ej kunnat åstadkomma, det gjorde Blanches sömn, ty den bevisade att magnetismen verkligen existerade. Sällsamma och oväntade upplösning på ett af Fritz Horners vanliga skurkstreck! För första gången såg sig den tyske läkaren tvungen att för sig sjelf erkänna, att den vetenskap han utöfvade utan att tro derpå, ej Var follkomligt charlataneri! För första gången insåg han att det verkligen fanns personer som, försänkta i magnetisk sömn, hade siareförmåga, och att han sjelf egde den fruktansvärda och hemlighetsfulla makt som gjorde Cagliostro till en öfvernaturlig varelse. Vid åsynen af detta ojäfaktiga faktum stod Fritz Horner först liksom träffad af åskan, men han hade tillräckligt välde öfver sig för