Dagens Nyheter – 26 januari 1865, sida 3

RRGNeeRRRRNteREEN see Förgäfves framställde Fritz Horner flera gånger och i olika former denna fråga: Hvilketdera af dessa två öden har framtiden förbehållit din mor? Blanche svarade alltid: — Det vet jag icke, det kan jag ej säga. En tjock slöja döljer för mig den framtid ni vill lära känna. — Genombryt detta moln och se! befallte magnetisören. Barnets ansigte antog ett uttryck afnedslagenhet och trötthet och med matt röst svarade den lilla: — Jag försöker...jag försöker ...men jag kan ej. Ämnet var synbarligen uttömdt, och det blef omöjligt att af den unga sierskan erfara mer än hon redan yppat. Fritz Horner, angelägen om att till det yttersta drifva ett experiment af ett för honom så omätligt intresse, började nu fråga Blanche öfver hennes far och henne sjelf. Så länge han talade om det förflutna och let närvarande gick allt bra och han erhöll svar klara och tydliga som bergkristallen, men så snart hans frågor vidrörde framtiden bleknade flickan och iakttog en envis tystnad. Fritz Horner ville nu begagna sig af den omätliga makt som magnetisören nästan alltid: rar öfver den sofvande. Han upphörde att bedja, han befallte. (Forts.)