Dagens Nyheter – 26 januari 1865, sida 2

ställa era frågor så skall jag upprepa dem för henne... Men först måste vi sätta henne i magnetiskt samband med den person som intresserar er. Fritz Horner tog den medaljong Vaubaron en stund förut lemnat honom, och höll den mot Pamålas hjerta. — Hvem är den qvinna, hvars hår förvaras i denna medaljong? frågade han. Det var ej somnambuien som besvarade denna fråga. Knappt hade magnetisören framsagt den förrän i den mörkaste delen af rummet höjde sig en barnslig röst, likväl så darrande och förändrad att Vaubaron, som häftigt spratt till vid ljudet deraf, endast med möda igenkände den. Och ändå tillhörde denna röst Blanche som kort och tydligt svarade: — Det är min mors. — Tyst barn! utropade doktorn. Stör ej de hemlighetsfulla under vetenskapen fullgör i din närvaro och dem du ej kan förstå. — Befall mig ej att tiga! utbrast flickan med fast röst, bed mig i stället att tala, ty min själ sväfvar i rymden långt ifrån min sofvande kropp och mina ögon sei detta ögonblick saker, som vakna ögon ej kunna skåda. Förvånad öfver ett dylikt svar, hvilket han med skäl fann i hög grad sällsamt i ett femårigt barns mun, närmade sig Fritz Horner divanen bredvid hvilken Blanche stått orörlig under hela tiden.