Dagens Nyheter – 26 januari 1865, sida 1

tanke, mycket bidraga till att befrämja den reform, som med hvarje dag vinner allt flera l anhängare, och helt säkert skulle den vördnad och aktning som bör egnas hvarje riättrådig domare icke derigenom förminskas, utan fastmer tillväxa då folket ser och hör att likhet inför lagen ej mer är en tom och intetsäigande fras. Korrespondens från landsorten. Ni-reformen synes, tack vare tidningarnes gemensamma ihärdiga sträfvanden och höga vederbörandes benägna medverkan, vara på god väg att i sammanhang med helsningsreformen gå igenom.? Måtte litet hvar nu I blott smida medan jernet är varmt, så att det icke änvu en gång osmidt afsvalnar. För reformens genomdrifvande fordras nog ännu ett ihärdigt bemödande hos allt hvad publicister heter. Men äfven hvar och en enskild kan dertill uti icke ringa mån bidraga, ej blott genon: dess tillämpning samtalsvis så långt ske kan, utan ock genom att uti all korrespondens utbyta de besynrverliga hieroglyferna Tit., Tit. (skall föreställa plural), erTitäit, HH. (bögheter?) ete. mot ett Ni, eller annat af de itrågavarande enkla tilltalsorden. Detta gäller i första rummet hvarje affärsman. På landet skulle kommunernas prester och folkskollärare genom samverkan lätt kunna genomföra reformen. Der en eller flera godsegare dominera modet kunde dessa naturligtvis alldra lättast åstadkomma förändringen. ; I sammanhang med dessa reformer uti taloch skrifspråket skulle jag vilja föreslå en annan, ej mindre vigtig, men som rörer endast skrifspråket, och hvilken således hrr publicister genom beslutsam samverkan skulle kunna ensamma åvägabringa —en reform, för hvilken våra skollärare, synnerligen uti de lägre afdelningarne, borde känna sig tacksamma. Genom en med mycken möda och besvär innött vana (rätteligen ovana) hafva vi lärt oss anse såsom rättskrifning eller rättstafning, att skrifva djup, gjorde, ljung, hjelm, hvarföre, haf, afva, sorg, get, kök, sked, stjerna, skjuta, cirkel etc., då likväl de motsvarande orden i talspråket heta: jup, jorde, jung, jälm, varföre, hav, sorj, jet, tjök, sjed, sjerna, sjuta, sirkel ete. — för att icke tala om de numera endast af rigtigt antiqva konservatister brukliga barbariska teckningarne: prophet, schola, christen, o. d. Åtskilliga steg äro visserligen tagna till ett bättre i detta afseende. Man ser nu oftare namnen Karl, Kristina o. d. skrifvas svenskt än utländskt; stundom får man t. o. m. se en och annan våghals skrifva kval, kvinna etc. med k och syhinder, sirkel, lasarett etc. med c, och sällan ser man det hårda k-ljudet uti införlifvade frimmande ord skrifvas med s. Men -— smått vår det, såvida icke, såsom jag tagit mig friheten föreslå, hrr publicister (jag törs välicke skrifva — sister!) gripa sig an äfven med den1a reform. Framaåf.