Charad. , N:r 1. Mitt första, klädt i purpurdrägt, Förkunnar hela jordens slägt, Att ljus går upp ur hafvet. Det väcker med en eldig kyss, Till lif och verksamhet hvad nyss I tystnad låg begrafvet. Mitt andra månget hjerta får Enär dess hopp till botten går På motgångs vreda bölja; Det göres ock, i alla land, Af qvinnooch af skräddarhand, Och tusen derpå följa. Mitt helas fruktansvärda glöd Orsakar vanvett, eller död.