j a HRM R V HB de dermed beslägtade språken; men det är ej att undra på, om i våra praktiska tider läraren i ett sådant ämne ej kan samla omkring Isig en talrik lyssnande skara — ämnet ligger I för långt borta för vårt tidehvarfs riktning, och kan ju i det praktiska lifvet ej blifva till tjenst, utom för ett akademiskt lärarekall. Alltnog, den som ville dricka ur denna vetandets källa, för honom fylldes alltid bägaren af den grånade läraren, som ej hann att verka mer än 7 år för den plats han sist erhöll. Från det han offentligen började föreläsa och allt intill nu, har Ulphilas varit den bok han tolkat, och man må nu fråga: hvem skall föra hans runor så med ära? Professionen var nemligen af den natur, att den efcer professor Uppströms död blir indragen. — Vid högre elementarläroverket, der hans längsta och kanske mödosammaste tid förflutit, lemnar han efter sig ett aktadt minne, förvärfvadt genom mångårigt studium af ynglingasinnet, och dessutom hafva embetsbröderna att sakna en vänfast broder, som med sina af ålder mognade råd ofta ledt de yngres sinnen och beslut. Hvad makan och barnen sörja i honom behöfver ej nämnas, och må de hvila vid den försäkran att de ej sörja allena. Vi ha haft några särdeles angenäma aftnar under nu flydda veckan, då docenten Nyblom med sin kända förmåga att föreläsa underhållit oss några timmar. Om dessa föreläsningar vill jag ej mycket orda, enär jag då skulle komma att tala om allt annat, än nytt. Ni ha ju sjelfva tagit er hatt på er och marcherat af i god tid bort till Berns salong och der mättat er själ med den flödande vältalighet, som Shakespeare lägger i hans mun. Lite synd tyckte jag dock vara, att det första qvällen ej infunnit sig så mycket folk, som det bort, men det tog sig afton för afton, och numera är salen full och i dag blir det väl ännu svårare att få sitta, ty alla vilja höra Hamlet, Othello och Macbeth tolkas. Vi karlar äro dömde att stå hela lifvet igenom, ty hvart vi må gå, — på baler, supåer, fester och föreläsningar skall man vara artig, endast på teatern ha vi rätt att sitta, och när vi bli gamla och passerade då kunna vi också med en viss rättighet få slå oss ner kring ett spelbord eller i ett soffhörn opåtaldt och språka med någon gammal tandlös tant, — ah! förlåt mig, bästa tant, för uttrycket, men det kom så hastigt, och dessutom är det ju ett ordspråk, att ni inte har tand för tunga. Vår stad har för tillfället såsom gäst f. d. ecklesiastikministern, ministern i Köpenhamn grefve H. Hamilton, som i förliden vecka anlände till staden med familj, för att som det säges öfvervintra hos oss, och hr grefven täcktes vara närvarande vid mamsecll Magnus, konsert, till hvilken han personligen framförde sin tacksamhet för den njutningsrika aftonen. Akademiska nyheter äro här nästan inga, dock vill jag nämna det lilla jag vet. Ett docentstipendium, som förut innehafts af docenten Rogberg, men som tagits från honom i anledning af hans bortovaro från universitetet såsom lärare på gymnasium i Stockholm under 2 terminer, har i stället tillfallit docenten i praktisk filosofi C. J. H. Engstrand, och docenten Arnberg, som är direktör i Uplands enskilda bank, har fått förlängning på sitt innehafvande ännu ett år. Professor Glås, som förut varit inspektor för Stjernecreutzska stipendiet i medicinska fakulteten har afsagt sig denna befattning och h. exe. kansleren har dertill förordnat professor Hedenius. För de juridiska rummen är prof. Lindblad inspektor. — För öfrigt börjar det lida till den tiden att på fakulteternas tabula nigra föreläsningarne spikas, och till dem skola vi återkomma en annan gång. Af tidningarne kan man se att Distings marknad snart är inne, ty herrar Leja och B6gat från Stockholm börja redan annonsera och den bedröfliga tiden, då stånden skola fram och skräpa och afstänga allt utrymme, är tyvärr icke långt borta. Det är visserligen en munter tillställning om det kunde låta bli att ösregna; men så länge jag minnes har ingen marknad blifvit utan regn och oväder, och dessutom börja dessa folkförlustelser, ty snart äro de ej annat, numera helt och hållet förlora sin karakter. I år kommer troligen ingen att skära guld med täljknifvar, ty så ondt om pengar, som nu för tillfället synes vara, har man ej sett maken till, knappt under senaste krisen. Här hagla också lagsökningar till höger och venster dagligen och stundligen, och man går numera icke trankil för att få en slik på halsen äfven för en 14 da