en ersättning af 25 rdr. Besynnerligt nog väckte allmänna åklagaren, länsman Juhlin icke något ansvarspåstående mot de tilltalade Före handläggningen af målet hade å Tingel varit tillstädes Spångs rotehållare, egaren al Thoresta, departements-chefen Tauvon. Vid Tinget förekom äfven ett uppskjutet tvistemål at ovanligare beskaffenhet. Orgelnisten och klockaren i Näs församling Lagerström hade till förlidet hösteting instämt baron Erik Rålamb, såsom egare af Granhammars säteri med underlydande hemman och lägenheter, med påstående om åter utläggning af det å hemmanet Ekhammar i fordna tider belägna, till Näs hörande klockareboställe, soro i 1691 års karta öfver sistnämnde hemman finnes afrösadt till 6 12 öreland. På den tiden var klockaren Göran Jakobsson innehafvare af bostället, hvilket han, genom något slags uppgörelse med dåvarande egaren af Granhammar, generalen, grefve Lantingshausen, förklarade vara en nyodling å Ekhammars egor, hvadan å en tio år derefter, eller 1701, upprättad karta öfver samma hemman klockarebostället befanns vara uteslutet. Efter Jakobssons död togs bostället i besittning af säteriegaren och har sedermera alltjemt varit underlagdt Ekhammar, hvilken gård, jemte hemmanet Kyrkobyn (också tillhörigt Granhammars säteri) samt Näs prestgård skatta hvardera för 10 öreland, ehuru Ekhammar innehåller 16 1f2 öreland alltsedan inkräktningen af klockarebostället. Då målet påropades, infunno parterne sig personligen, samt såsom konsistoriifullmäktig, kyrkoherden i Bro, Hallgren, och såsom kronoombud länsmannen Juhlin. I Lagerströms påstående om klockareboställets återvinning instämde allmänna ombuden, hvarefter och sedan baron Rålamb haft den oklokheten att yrka ansvar å Lagerström derför att han klandrat afl. klockaren Jakobssons tillgörande, målet öfverlemnades till Domstolens pröfning, och kommer utslag att vid tingets slut afkunnas. Stenhuggaren Falk i Stockholm hade ett mål mot skräddaren Eriksson i Rosendahl, angående sjelfpantning. Sedan Falk inlemnat i saken en skrift från en annan stenhuggare, vid namn Nilsson, anmärkte Eriksson, att det hörs tydligt, att stenhuggarne hugga i samma berg , hvaråt menigheten naturligtvis fick roligt. Emellan Jul och Nyår timade det missödet att mjölkbudet från Sundby säteri, tillhörigt friherre Sigfrid Rålamb, stjelpte med åkdonet å Almare stäkets egor och skadade sig samt förlorade 100 kannor mjölk som det hade med sig.