Dagens Nyheter – 25 januari 1865, sida 2

namn vid denna tidpunkt nästan var helt och hållet glömdt. I sin egenskap af tysk hade Fritz Horner länge studerat denna sällsamma och nyttiga vetenskap, som endast kan möta fantatici eller klentrogne. I sin egenskap af materialist hade han ställt sig i de sistnämndes leder. Han trodde ej på magnetismen. Han förnekade på det bestämdaste alla dessa fenomener. Adepfernue voro för honom jonglörer, de troende dyper. Men hvad gjorde det! Han behöfde ej tro sjelf — hufyvudrolen var att öfvertyga andra, och han skred genast till verket. Slumpen, alltid färdig att gynna det onda lät honom göra bekantskap med en ung flicka som moraliskt liknade honom. Denna flicka hette Pamdla Verrier. Hon var ännu ung. knappt tjugofem år och på en gång begåfvad med ett utmärkt hufvud och de mest utpräglade anlag för alla laster. Dertill egde hon ingenting annat att lefva af än sin redan vissnade skönhet. Fritz Horner lärde känna henne och han ansåg henne enkom skapad att utföra den roll han bestämde åt henne. Han öppnade sitt hjerta för henne, erbjöd sig att förvandla henne fill somnambul och föreslog henne kompaniskap. Pamela antog med glädja det vinstgifvande förslaget. (Forts.)