Dagens Nyheter – 24 januari 1865, sida 3

Ditt och Datt. 5 Det finns ett gammalt ordspråk som påstår att en dåre kan fråga mer än tio kloka kunna svara på, och detta synes i allmänhet kunna tillämpas på de stockholmska frågor som redan länge ooh väl! skyldrat i Aftonbladet. Men det är också ett annat ordspråk som heter: trägen vinner, och äfven det har någon gång sin tillämpning, fastän mycket mera sällan. Emellertid har just nu ett af dessa sällsynta fall inträffat, i det den vackra platsen mellan Örebro hamnen och Köttorget, omgifven af -— nåja likagodt —, som så länge varit utan namn, numera fått ett sådant och kallas Mälaretorget. Man har funnit detta så serdeles passande, och det kan nog vara sannt tillsvidare, ehuru jag för min del tycker att det nuvarande Köttorget skulle ega ett vida rättmätigare anspråk på detta namn. Men när en gång i framtiden den blifvande Mälarbanken längesen är färdig och bantågen rusa fram från Ryssgården rakt på Köttorget; då den delen at Mälaren som ligger mellan banken och slussen småningom finner sig förvandlad till en ny och förbättrad upplaga af det fordna Katthatvet, skola Mälaren och torget blifva att betrakta såsom ett par älskande, de der blifvit för alltid skiljda från hvarandra genom vederbörande gitftomans maktspråk: De ega visserligen rättighet att tänka på hvarann så mycket de behaga, ty mellan själar som förstå hvarandra, det ges ett oupplösligt syskonband efter hvad herr Böttiger påstår, men på alla vidare möten och sammankomster är det rakt slut. Hvad blir det då af den vackra platsen ?? En obegagnad kaj såsom hittills, på sin höjd upptagen af några skålknallar med sina dukar, eller-en åkarstation, lämpligare än mången annan, då dericke finnes någon brunn eller annat vatten, som deraf kunde göras obrukbart; eller hvarför icke rent af ett nytt Köttorg med tillhörande hundstation, ty att låta jernvägen kila in midt ibland kött och fläsk och hvad mera dit hörer, kunde väl kanske vara pikant nog, men ändå icke rätt trefligt. Och då det nya Katthafvet om hundra