Dagens Nyheter – 24 januari 1865, sida 2

rodnad, hennes ögon blixtrade och hennes lilla hjerta klappade att det kunnat spränga hennes bröst. — Pappa, sade hon med en så darrande röst att den tydligen förrådde den längtan hvaraf hon förtärdes; pappa, jag ber dig, låt mig få se dessa vackra saker! Goda pappa, det skulle göra mig så glad, så glad, inte sannt, du säger ja? Vaubaron tvekade ett ögonblick. Men huru kunna motstå ett älskadt barns böner? Utomdess hade ju läkaren ordinerat förströelser och hvilken förströelse kunde väl vara billigare än ett besök i vaxkabinettet? — Nå, pappa, får jag? upprepade barnet. — Ja, svarade mekanisten. Den lilla flickan hade den största svårighet att återhålla ett glädjeskri och hon drog häftigt fadren med sig till de dammiga trappstegen som ledde till det förtrollade landet. Vaubaron gaf kassören tre sous och det rödoch hvitrandiga förhänget framför ingången upplyftes för honom och hans dotter. Båda passerade en temligen mörk korridor i hvars slut en liten rödklädd neger på vid gafvel öppnade för dem de till det Curticisska kabinettet ledande dörrarne. Detta vaxkabinett utsirades af en ofantligt stor rotunda uppifrån upplyst af en glaskupol. På en temligen låg, cirkelformig estrad