Dagens Nyheter – 24 januari 1865, sida 1

stycken och räckte dem åt den galonerade betjenten. Dennes fysionomi fick genast ett annat uttryck. Det frånstötande deri försvann och någonting liknande ett leende syntes på hans läppar. Han öppnade ett litet på en konsol i förstugan stående skrin och framtog derur ett slags jeton af perlemo hvarpå i rödt var tryckt eller graveradt N. 7 och lemnade den till -mekanisten. — Se der, min herre, sade han, var nu så god och stig in i salongen. Med dessa ord drog han åt sidan ett förhänge af grönt sammet och öppnade en sidodörr. Vaubaron vände sig åt detta håll, men just som han skulle stiga öfver dörrens tröskel hejdade han sig. I ett stort med mycken lyx möbleradt rum såg han fem eller sex personer, af hvilka somliga sutto och andra promenerade af och an på golfvet. Denna samling utgjordes uteslutande af herrar. Hvilka äro dessa herrar? frågade han betjenten. — Doktorns patienter. De äro liksom ni hitkomna för att rådgöra sig med honom. — Får jag då icke tala enskilt med honom? — Jo bevars, ni blir ensam med honom och somnambulen.