Dagens Nyheter – 24 januari 1865, sida 1

— Men alla de der herrarne? — De vänta på företräde, hvilket hvar och en får då dess tur kommer. — Då får jag inte komma in förrän etter dem? Det förstås, eftersom ni har numro 7, det är ju ganska enkelt och fullkomligt rättvist. Vaubaron gjorde en min af nedslagenhet och förtret. — Det är icke värdt ni beklagar er, återtog betjenten, — ni kan gratulera er att ha kommit i dag, det var att ha mera lycka än förstånd . . Det fins dagar då tjugu, trettio personer vänta i salongen. Det har händt att herrar som kommit hit klockan elfva icke fått tala med doktorn förr än tre qvart på fem... Så der är det, vi äro på modet. -Hur länge tror ni att jag får vänta? — Det är svårt att bestimma. — Ungefär? — Minst en timma, kanske två. — Är jag tvungen att invänta min tur här? — Nej bevars, i fall ni har något att uträtta i grannskapet så genera er icke. Blott ni är tillbaka här till numro 6 varit inne ansvarar jag för att ingen skall fuska sig till er plats. — Det är bra, sade Vaubaron och fattade åter Blanches hand, då kommer jag igen om en timma.