I djupt rörd öfver detta så enkla och så oskuldsfulla svar. Han up ply fte den lilla flickan och tryckte henne flera gånger mot sitt hjerta, derunder , betäckande henne med kyssar. — Pappa lilla komma vi att gå långt? frågade Blauche efter att ha besvarat de smek ningar fadren slösat på henne. Få vi se de vackra breda gatorna der det fins så mycket folk, så mycket hästar och så mycket vagnar? — Ja, vi skola se allt detta, min lilla ficka, vi skola bege oss till boulevarden. Blanche klappade för: just händerna. -— Så roligt! så roligt! upprepade hon. Nu får jag nuågontiug att minnas för en lång tid, ty den här gatan är mycket ledsam, här ser man aidrig någon menuiska. Så fort Blanches toilett var fu bordad. klädde sig Vaubaron sjelf; ; han var justi ordning da AMortbha uppvusnede ur Aden fun a sömn, hvari hon på den sednare tiden brukade försjunka. — Min högt iskade Martha, sade han ull heone och kysste henue ömt. Jag måste i ansecnde till några offirer gå ut och soi mn I Jag tror att det skulle gör: Blanche godt at. updas litet frisk luft tar jar henne med ri, . Önskar du ingenting och tror du att dv utan sväriebet kan vara cnsam en timma; eUer par? -— Ja Dbevars, svarade den unga sjuka och jag är mycket glud öfver aut Blanene