i ringar måste väga tyngre 1 Vi ågskålen än det kalla förnuftets råd, Liksom Vaubaron den föregående aftonen plötsligt beslutat skynda till spelhuset, beslöt han nu rådfråga somnambulen. Så fort han upphört att göra motståvd åt den farliga fresteise, som så länge anfik:at honom, kände han sit bröst läittadt liksora från en tung börda, någonting hyari han gecnast säg ett godt omen. Han lemnrade sitt arbetsbord, och framtagande ur en låda de enkla men soygga kläder, bvilka utgjorde den lilla Blauches söndagsdrigt, börjude han klida henne. Han erinrade, sig utt doktorn två dagar förut ordinerat att barnet skulle förströs. Det var så länge sedan den lilla Blanche varit uie, ait hon med en glad ötverraskninvg betraktade fadreus tillredelser. — får jag följa med? — frågade hon med tvekande röst, rädd att ett nekaude svar skulle tillintetgöra hennes hopp. — Ja, mitt barn, vi skola gå ut tillsammans, — svarade mekanislen; — icke sunuf, det kommer att göra wg viv storv vöje? Jo, pappa, jo, Jappu. jag är mycket glad . .. det är bura en suk som gör nug ledsun, -— IHvad då? — Atl mamma icke kan komma med, — Alskade baron! — sturmade Vauubarona