ban firdig att handlöst kasta sig, in på det abseurdas och öfvernaturligas väg. Vid den tidpuukt, då dessa händelser tilldrogo sig, talades i Paris öfverallt om en mycket (geudomlig: personlighet, nemligen en tysk läkare vid namn Fritz Horner, en avhängare at Mesmers och Cagliostros: läror, Denne doktor kurerade medelst magnetism, han hade hos sig en ung flicka, en somnambule, cnligt rykte bocgåfvad med den beundransvärdaste c:uwrvoyance, hvilket allt gjorde att huus scancer voro mycket besökta, i syunerhet som alinänuva ryktet vidare hade at: förkunna det somnambulens råd räddat fera af läkarve helt och hållet öfvergilna sjuka. Vaubaron hade liksöm alla andra hört den tyske megnetisörens underkurer omtalas; tauktu att vända sig tll bouom: vaknade i bens själ och mottog den såsom cn iuvgifvelse från himlen. Ea enda såk hejdade hohom, eljest hade han genast skyudat till Horner, men dennes koxsuliutioucr voro dyra och vi känna hans finuosers Ullstånd, ett mycket sorgligt tiliståad, som ar hvarje oförutsedd utgift gjorde en sorglig, nästan brottslig galenskap. Hänrfrån härledde sig Vanbarons funtderingar och den härda strid som utkämpades inom bonom. Utgängenu på denna strid kunde dock icke vara tvifvelaktig, boppets förblindande häg