Dagens Nyheter – 21 januari 1865, sida 2

EA — Ja ja, sade han sakta till sig sjelf, det han stängde dörren efter den elegant kunden, — den lilla damen blir en dag rik mycket rik, egarimna till Hera millioner . . Det skulle vara en mästerkupp att förvrid: hufvudet på henne och att få henne till hustru, men jag är tyvärr både för ful och för gammal att göra något försök 1 den vägen utomdess är platsen intagen af Rodille och han släpper min själ icke taget. Då Vaubaron fann sig ensam med klädmäklaren steg han upp och framträdde ur sin mörka vrå. — Nu står jag till er tjenst, min granne, inföll artigt Laridon, — hvarom är frågan? Mekanikern öppnade långsamt sitt lilla paket och lade med en känsla af djup förödmjukelse dess innehåll på ett bord. — Jag önskar göra mig at med dessa verktyg, vill ni köpa dem? frågade han med låg röst och förlägen min. — Hvarför icke, allt kommer an på priset. — Hur mycket vill ni ge? — Det är ni som skall säga hur stora era pretentioner äro . . . Det gar således mycket illa för er, granne, eftersom ni drift till on så sorglig ytterlighet? — Ja, svarade mekanikern med en sö hjertskärande enkelhet att till och med Lari don kände sig rörd, -— ja det går illa, det fattas bröd derhemma.