verklig engel! .. . Det sägs också i hela qvarteret; det finns väl iugen på Pas-de-laMule-gatan som icke ir förtjust i er . . Kanske jag nu får läg in spetsarne! — Ja, var så god, ,2x tar dem bestämdt. — Får det icke lof att vara något annat? — Inte den här gången, men jag kommer snart igen; se här era fyra louisdorer, herr Laridon. — Jag tackar så mycket. iw — Apropos! — återtog Ursula Renaud och sänkte rösten samt kastade i smyg en blick åt det håll der mekanisten tagit plats — jag ville också be er om en liten tjenst. — Ni vet väl, fru Ursula, att ni har att befalla öfver mig. — Har ni i går sett till herr Rodille? — I går? nej. — Träffar n: honom i dag? — Det är möjligt, till och med troligt. — Nå väl, min bäste herr Laridon, om herr Rodille kommer till er under dagens lopp, så var god lemna honom det här. Hon framtog ett väl försegladt bref och räckte det till klädmäklaren. — Lita på mig, — svarade Laridon och nedlade det i en låda. — Ack, hvad den Rodille är lycklig. Ingeutiug gvarhöll numera baron de Virivilles hushållerska. Hon lemnade boden och Laridon följde henne artigt ända ut på gatan.