Dagens Nyheter – 21 januari 1865, sida 1

— Hur är det, vill ni tala vid mig enskildt? frågade Laridon. — Ja. — Nå väl, jag ska genast ha den äran att höra hvad det är fråga om, jag vill bara först uppgöra med fru Ursule Renaud — min granne här bredvid . . . ni har ju intet deremot? Och utan att afvakta Vaubarons svar, skyndade klädmäklaren tillbaka till den koketta Ursula, baron Virivilles hushållerska och envåldsherrskarinna. XXL Ursule Renaud. Vaubaron dolde så godt sig göra lät under sin blus de verktyg han till stillande at de sinag nöd ville afyttra, drog sig tillbaka i ett mörkt hörn af boden, satte sig på en söndrig träbänk och började fördjupa sig i sina tankar, utan att bekymra sig om hvad som tilldrog sig omkring honom. — Nåå, min lilla fru Ursula, sade klädmiiklaren inställsamt till den öfveråriga koketten, beslutar ni er för den här lilla kragen och de här ärmarna af brabantska spetsar ... de äro, som ni sjelf ser, magnifika, riktigt ut