Dagens Nyheter – 21 januari 1865, sida 1

Jean Vaubaron. Första Delen. (Forts. fr. N:r 1—16.) Hennes morgontoilett var mycket för lysande och grann för att vara smakfull. Redan ett godt stycke ifrån henne strömmade ångor af mysk patschouly och andra vällukter emot en och kring hennes hals slingrade sig två tjocka guldkedjor, den ena för den vid sidan på en prydlig kake hängande guldklockan, den andra för lorgnetten. Klädmäklaren tycktes egna sin sköna kund den största vördnad, ehuru han tilltalade henne med en viss förtrolighet. Han lemnade henne för några sekunder, då mekanisten öppnade dörren och närmade sig denne, siägande : — Ah, hvad sger jag .. . herr Vaubarov; min närmaste granne, mjukaste tjenare, min unge vän, jag har hört sägas att er hustru är sjuk. .. . är hon något bättre? Mekanisten skakade dystert på hufvudet. — Inte? åh jag beklagar, fortfor klädmäklaren . . . men man bör icke förlora hoppet, det blir nog bättre . . . Hvarmed kan jag stå till tjenst, herr Vaubaron? Vaubaron svarade icke