Dagens Nyheter – 21 januari 1865, sida 1

— Anser ni mig då ega millioner, herr Laridon? — Om också icke ännu, så blir det nog snart ... Ni befaller öfver en kassa, som Belgiens och Englands alla spetsar ej skulle förmå tömma. — Hvem påstår det? — Hela verlden! — Nå väl, hela verlden misstar sig... Baron de Viriville är verkligen, det erkänner jag öppet, mycket god mot mig, men i hans enskilda affärer lägger jag mig aldrig; den lön han besvurit mig antaga jemte min egen anspråkslösa förmögenhet förslå godt till bestridandet af mina enskilda utgifter. — Allt det der är mycket möjligt, min goda fru Ursule, men baronens förmögenhet blir det oaktadt en sång er -— åtminstone sägs det så i hela qvar: ret. — Hur skulle det xunna låta sig göra? — På det enklaste sätt i verlden ... men jag pratar, Di vet nog sjelf att det finns ett testamente helt och hållet till er förmån. Ursule Renaud blef skarlakansröd af tillfredsställelse och högmod. — Det kan väl vara möjligt, — sade hon slutligen, — baronen har inga lagliga arfvingar och är mig mycket tillgifven, men jag vet visst icke med säkerhet om han redan skrifvit sin yttersta vilja, jag är till min natur så oegennyttig, så litet ärelysten. — Åh, ni är en engel, fru Ursule, eu