Dagens Nyheter – 20 januari 1865, sida 3

mäklerirättigheter och nedslog sina bopålar på Pas-de-la-Mule-gatan. Hans bod var dock som man lätt kan tänka sig, endast en täckmantel för andra industrigrenar. — Larison försökte på så sätt skaffa sig en ersättning för de dåliga affärer han gjorde för öfrigt. Han var likgom Rodille tjufgömmare, fastän i en mindre storartad skala. Innehafvare af stora kapitaler köpte, som vi veta, passage Radzivils och Neuilly-allens bizarra innevånare endast juveler, dyrbara stenar samt guldoch silfverpjeser. Vida fattigare och anspråkslösare, nöjde sig Laridon med att köpa saker af mindre värde och följaktligen äfven mindre besvärliga att blifva af med. Han förtjenade icke särdeles mycket på detta farliga yrke, men dock tillräckligt för att kunna lefya och efter behag tillfredsställa sina dåliga lustar. I det ögoblick då vi i Jean Vaubarons sällskap inträda i f. d. notariens bod var herr Laridon icke ensam. Han utbredde för en kund innehållet i en stor ask, detta innehåll var dyrbara venetianska och flandriska spetsar. Vi behöfva naturligtvis icke säga det alla dessa granna saker voro stulna, Klädmäklareng kund var en dam af omkring fyrtio år, ehuru hon vid första anblicken föreföll yngre, troligtvis till följe af hen