Dagens Nyheter – 19 januari 1865, sida 3

— Tala saktarce, afbröt honom lifligt Kaninen, kom ihåg att vi äro ute i det fria och att du icke talar med några döfskallar! . . . Ja, idn är verkligen god, men utförandet så mycket kinkigare. — Hvarför det? — Säg mig för det första hur man skall kunna komma in? Fönstren äro försedda med jerngaller, tjocka som min arm och porten är af det solidaste slaget. -— Jag går redan i morgon och tager ett aftryck af låset, inföll Kanariefogela, och så låta vi göra en falsk nyckel. — Mina kära barn, utropade Kaninen, den här gången äro ni bra enfaldiga . . .inser ni inte att falska nycklar härvidlag ej tjena — tlll någonting alls ... Legrip är en slug herre, som nog tagit sina försigtighetsmått. Porten är invändigt reglad och inte nog dermed, det är äfven genom någon slags mekanik den öppnas. — Det är sant, mumlade Ripaingel, det hade jag icke tänkt på. — Man kan inte tänka på allt. — Huru då bära sig åt? — Jag vet bara en utväg, inföll blygt Kanariefågeln. Låt höra! (Forts.)