Dagens Nyheter – 18 januari 1865, sida 2

ninens och kariefågelns ödmjuka och undfallande tal: God afton, pappa Legrip! .. . Den här gången bjuder jag på, läckert namnam!... Ni ska få se någonting riktigt extra fint, någonting utomordentligt magnifikt . .. ja, maken har ni bestämdt aldrig skådat Ni får således bereda er på att öppna alla edra penningpåsar och att framför mig upprada guldmynt utan all ända. — Godt, godt, det der hinna vi alltid tala om; visa mig först alla de der herrligheterna, min gosse. — Se här, och säg sedan att jag öfverdrifvit. Ripainsel framtog ur sina fickor och lade på disken framför luckan, två stora etuier, det ena af brun sammet, den andra af blått marokin. Begge voro vapenprydda. Våra läsare erinra sig säkert att dessa etuier, af hvilka det ena innehöll ett halsband af rubiner och det andra ett af safirer, blifvit tillgripna den föregående natten i boudoiren till det hotell vid Elyseiska fälten som beboddes af grefvinnan Lublinska, en förnäm polska, som lefde på mycket stor fot. De två etuien försyunno bakom den gröna gardinen, -Jag bereder er på, pappa Legrip, återtog Ripainsel, att jag vill ha 15,000 francs för dem; ger ui icke det får det hela vara. Rodille svarade ieke,