Hvarjehanda Nyheter. Cm: Nimnåcv ochi Tyresö skiljsmessa bran Österhaninge. Om Tyresö församlings uppkomst genom hennes skiljande från Österhaninge, dit hon förut hört, och om Tyresö kyrkas anläggning förmäler en i Österhaninge gängse tradition följande : Egaren af Tyresö gods ville en söndagsmorgon följa sin aflidne inspektors stoft till den vanliga gemensamma begrafningsplatsen på Österhaninge kyrkogård; men vägen var lång och liktåget hade icke hunnit längre än midt för Berga gästgifvarcgård, då sammanringningen började i Österhaninge kyrka. TLiktåget hann således icke fram i rättan tid, hvilket så förbittrade Tyresö egare, att han beslöt bygga en kyrka för egen räkning. En hvardugshistoria. För icke länge sedan såg sig en köpman tvungen att göra cession. Kort förut skaffade han undan en betydlig del af sitt lager, och adresserade det till en annan firma, som icke kände hans affärsställning, med order att behålla varorna hos sig intill vidare order. Sjelf måste han för vexelaffärer träda i häkte. Något före jul inställde sig en kommis, försedd med oinskränkt fullmakt och öfrig legitimation å sin häktade principals vägnar. Enligt dessa dokumenter egde han att disponera öfver varorna. De utlemnades till honom, och han disponerade också ganska rigtigt öfver dem, men icke till förmån för sin principal, utan försålde en del och inkasserade penningar derför, och begaf sig med resten till Amerika. Den häktade köpmannen hade satt hela sitt hopp på sin kommissionärs aäterkomst och för att trösta sina fordringscgare flera gånger yttrat att han skickat ut en agent för att inkassera. penningar. Men då agenten lät vänta på sig alltför länge, skickades en polisbetjent åstad för att göra sig underrättad om köpmannens utsago. Men då denne anlände, var flyktingen redan på andra sidan hafvet. OQbehagliig öfverraskning. En tjenstflicka, som nuderhöll en öm förbindelse med en skomakaregesäll, längtade att råka horom på nyårsafton, som hennes husbondfolk illbragte utom hus. I sin verkliga gestalt hade skomakaregesillen blifvit förbuden att visa sig i huset. Hon bad derföre sitt herr-; kap att få bjuda till sig en väninna för att örljufva sin ensamhet, hvilket tilläts henne. Yi behöfva väl icke säga att den goda vänovan var skomakaregesällen, men klädd i kriwolin, med fruntimmerskläder utanpå sina egna och med en hatt som dolde cn god del af insigtet. I köket kastade han at sig den qviniga kostymen och inträdde i pigkammaren uti in egen gestalt, hvuarpå det älskande paret jörjade äta och dricka samt emellanåt smekas, å att de båda lyckliga öfverraskades af det ya året som en ficktjuf af en poliskonstapel. Vyårsdagen hade oförmärkt inträdt, men den ade, såsom Hamlet uttrycker sig, ett frukansvärdt följe med sig, nemligen husbondfolet, som omedelbart efter den vanliga skålen ör det nya ärets imgång och sista tryckniuen med glasen brutit upp och begifvit sig em. Fruntimmerskläderna påträffades i köcet och den stackars skomakaregesällen i pig: ammaren. Man kan väl tänka sig huru pass odt nytt år älskaren fick. En bassiorerad fenterkunvd. id biljettluckan infann sig en dag en herre ör att köpa en biljett. Hans brist på redal.